Samunia

Idag var jag i skolan och det var nog inte världens bästa idé med tanke på att min förkylning bara blir värre och värre. Dock bokade vi äntligen boende i London!! Det var verkligen på tiden, efter två månaders funderingar kring det. London närmar sig verkligen med stormsteg nu. På torsdag nästa vecka smäller det. Och den här veckan har så sjukt mycket att bjuda på. Imorgon börjar P4 och jag är taggad som fasen. Tycker alltid att det är så himla kul med nya projekt, men på något sätt känns detta extra roligt. Fast fråga mig inte varför. Det bara gör det. På fredag är det KI-festen som gäller och på lördag är det Uppis och L-M:s födelsedag som ska firas. Fasen var kul det ska bli.

Idag tog även Malin och jag en sväng förbi IKEA för att handla lite småsaker. Lite roligt där när vi precis hade köpt våra saker och sen gick yttervägen tillbaka till ingången för att köpa de där kanelbullarna för 5 kr som de har reklam för på parkeringsplatsen. Malin och jag bara går in med våra nyinhandlade saker när jag plötsligt kommer på att det kanske inte är en sån bra idé då vi varken hade kassar eller nåt som gjorde att det såg ut som nyköpta varor. Alltså skulle det vid utgången sett ut som om vi stal grejjerna. Så den snälle pojken vid entrén lät oss lämna våra saker hos honom för att vi skulle kunna få våra kanelbullar. Självklart var de slut så vi traskade snällt tillbaka efter våra saker och blev utsläppta i ingången. Men nog tittade killen lite snett på oss och försökte dölja det med ett litet flin. Men vadå, vi ville bara ha kanelbullar för 5 spänn.

Idag (bästa början på ett stycke) tog jag även ut våra KISS-biljetter till deras koncert i slutet av maj. Har fortfarande inte bestämt mig ifall jag ska gå eller inte. Har aldrig riktigt lyssnat på dem. Kommer ihåg när en kille i min klass i mellan- och högstadiet var ett så himlans stort fan av dem och gick runt i sin KISS-T-shirt typ varje dag. Han blev nog lite retad för det, men han brydde sig inte. Men jag vet inte... Ska nog lyssna lite på dem först.

Ok, denna låt känner jag igen. Den körde jag ett antal gånger på Guitar Hero 3 i helgen.

När väckarklockan med sitt "pipipipip pipipipip It´s six twentyfive" ringde klockan 6.25 var det bara att trycka av den, känna smärtan i halsen och somna om igen. Ingen kritik för min del på morgonen. Såg dock till att pallra mig till skolan lagom till min egen redovisning av en skolkamrats projekt. Ändå kändes det något bättre att vara sjuk i skolan än att ligga hemma och tycka synd om sig själv. Sjukdom är nog väldigt mycket psykologiskt, fastän det mesta självklart är fysiskt. Men har man en positiv inställning så blir det helt enkelt bättre. Svårare än så är det inte! (Eller det kan man ju iallafall hoppas). Nåväl, efter en lyckad tvådagarskritik var det vernissage som gällde, med vin och chips såklart. Vad annars på Arkitekturskolan?! Sedan drog ett gäng från skolan till ett indiskt ställe på Roslagsgatan för en bit mat. Otrevlig personal och lite mat (iallafall för min mage, och Mattias också) men med hyffsade priser och ett gott sällskapet blev det riktigt trevligt. Nu är det te med honung som gäller. Och så kanske den där biten ingefära som det sägs ska vara bra att suga på för att lindra halsont. Om vi nu har någon ingefära i kylen...

Dagens bästa var dock när Ulf drog Bellmanhistorien med svinstian och Linda frågade ifall den finns på riktigt.
Ulf: "Ja Linda, den finns på riktigt. Eller den fanns iallafall 1748."

Idag var nog den flummigaste skoldagen hittills. Lärarna hade organiserat en slags trekamp med en fjärde bonusdel. Först skulle vi rita en valfri begravningsanläggning på 30 min. Sen skulle vi byta med varandra och presentera förslagen enligt ens egen tolkning. Hur låter det t ex med en spargris som man går med döde farfar och slänger ner honom däri? Sen när spargrisen är full så åker grisens svans upp och munnen öppnas för att få ut de förmultnade kropparna och göra plats för nya som ska slängas i. Det var Tore som var arkitekten bakom detta helt unika förslag. Helt absurt roligt var det och självklart hade vi även en jury som även delade ut priser i form av barntvål, nudlar, cola, öl, choklad m.m. Jag och Johanna samlade även lite pluspoäng genom att baka semlor till klassen, vilket blev sjukt uppskattat! Så gott så! Man kan inte sluta undra hur vi kommer att bli som arkitekter när vi håller på så här hela dagarna... Bountakreativa iallafall!!

Måste få stoltsera lite med att jag under de senaste dagarna även har tagit fram gitarren och börjat klinka lite själv. Har börjat lite på Summerbreeze och även Lullaby av Creed. Så mysigt att spela, men det är så frustrerande att det tar sån tid att lära sig. Jag vill kunna ta fram gitarren och spela som om jag spelat hela livet. Varför kan inte världen fungera så? När man i framtiden kommer kunna designa sina egna barn borde det finnas alternativ med underbarns-egenskaper. Då slipper folk vara frustrerade och otåliga för att det tar sån tid att lära sig något nytt.

Igår på morgonen var klassen på studiebesök i Skogskyrkogården i Enskede, ritad av Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Jag fotade som bara den, jag fick till och med med krematorieugnarna, och så har det blivit nåt fel med min puckade kamera. Så nu har jag inga bilder. Typiskt. Kyrkogården var iallafall allt annat än vad jag hade väntat mig. Den maffiga entrén var skrämmande kuslig som i en Hitchcock-film och det enda som fattades var den isande musiken. Vi guidades genom några kapell där vi till och med fick gå in i ett där det låg en kista med blommor på. Det kändes helt fel att en skolklass gick runt och tittade medan den döde stillsamt vilade i sin kista, i väntan på sina nära och kära. Jag försvann iallafall ut därifrån ganska snabbt. Gunnar Asplund själv är begraven på den kyrkogården, men vi missade hans grav. Däremot gick vi förbi Greta Garbos grav som var upphöjd på en egen liten plätt med en utmärkande stig som ledde fram till hennes gravsten. Vadå alla människor är lika mycket värda?! Fruktansvärt dåligt enligt mig. På mina kyrkogårdar ska minsann varje människa få lika mycket markareal, fattiga snickare till förmögna skådisar. Nåväl, det sista vi fick se var krematoriet. Chefen Sergej visade oss kylrummet och alla andra utrymmen som var fullpackade med kistor. Slutligen fick vi även se det som jag antar att folk hade mest känslor inför. Själva kremeringsrummet. Fyra ugnar. Fyra olika kroppar som brann i dem. Små runda titthål, och ja, i ett av dem kunde man se ovansidan av skallen och något som såg ut att vara ett nyckelben eller liknande. Det kändes konstigt att se på när döda människor brann upp, men det är väl livets gång. Nån dag kanske någon kommer titta på när min kropp ligger i en sån där ugn och blir till aska. Om jag nu bestämmer mig för att min kropp ska kremeras. Men det är lång tid kvar tills dess. Förhoppningsvis.

... men dessvärre blev det Heath Ledger som fick min önskan uppfylld. Och mer än så. Oväntat, hade aldrig tänkt tanken om honom, va?!, chock! Och Emma i klassen som blev helt förtvivlad när hon fick veta att det var honom det gällde. Overkligt.

Förutom en massa förvirrande tankar om vart dagens samhälle är på väg har dagen mestadels bestått av en otroligt massa modellbyggande av Peckham Library i tekniken. Kan inte fatta att det tog mig, Stéph och Szilvia nästan åtta timmar att göra skelettet till tungan och klä halva den (förenklat typ ett minimini tennisracket). Men det blev iallafall snyggt.

Måste säga att det verkligen känns att man är tillbakaoch tränar igen . Lyckades samla på mig en träff mitt i nyllet igår (ok, kan förlåta det med tanke på att jag själv är generös med dessa, mina dock ofta med blod inblandat), en armbåge i foten (en riktigt sådär knotig en), ett stort blåmärke precis ovanför vänstra armbågen, ett feting stort blåmärke på vänster smalben, samt en herrans massa små blåmärken lite här och där. Men jag är inte bitter! Är det nån som förresten vet vad som är fel med en när blåmärken läker otroligt långsamt? Kan man få dem att försvinna snabbare? Någon?

Ok, det blev inte riktigt hänga på låset idag när mellandagsrean drog igång. Men nästan. I år finns det ganska mycket som är nedsatt, men som vanligt är det precis det man inte vill ha som har det underbara priset. Vad är det med klädjättar som är så himla mesiga när det gäller prissänkningar? Som en fin cape på Mango för reapriset 551 kr. Pillade man bort den stora röda prislappen såg man orginalpriset 59.90 Euro. Va? Jag fattar inte. Och folk går på det. Ser man en stor röd prislapp är det lika med ett stort fynd. Vilken bluff. Ska det vara rea så ska det. En annan stor besvikelse blev Rizzo som typ rear ut tre olika par skor. Nån som vet när NK:s rea börjar? Orkade inte pallra mig dit idag, men deras skoreor brukar vara toppen. Kan fortfarande inte fatta att mina röda mockaklackar som jag köpte där förra året, var sista paret i min storlek och på 70% rabatt. Det kallas fynd! Nåväl, idag fick jag iallafall med mig en tisha hem från Zara. Önskar bara att en skinnjacka och några fina klänningar även hade följt med i väskan hem. Får se om jag hittar nåt mer imorgon när jag ska ut och shoppa med L-M och Carro. Filmkväll ikväll? Tror inte jag orkar...

Dagens tema har varit kritik. Då menar jag förstås kritik i skolan, på  våra projekt.  Jag har idag endast opponerat och ska själv få presentera mitt arbete och ta emot kritik imorgon. Ändå känns det som att jag redan nu vet vad som väntar mig. I vår grupp var gästkritikern och lärarna så himlans hårda och klankade ner på nästan alla projekt. Visst de säger ju för det mesta vettiga saker (fastän det mesta ändå är subjektivt), men varför har folk så otroligt svårt att säga något bra för en gångs skull?! För allt är väl inte bara skit, eller? Jag tycker det är minst lika viktigt att ge beröm som det är att ge konstruktiv kritik. Får man lite cred för nåt man har gjort blir man ju peppad och antagligen mer självsäker inför nästa projekt. Folk måste lära sig att värna om varandra. Annars går det inte att leva på den här planeten. Då flyttar jag till Mars.

Nu snart är det bio som gäller. Förhandsvisning av filmen Försoning med Keira Knightly (stavas hon så?). Ska bli kul, men sömnen blir nog lidande. Och imorgon är det sista dagen i skolan innan lovet, förmodligen följt av lite firande på kvällen. Så trevligt trevligt.