Samunia

Missade vattenkriget i fredags. Tydligen så ska lag nord ha förlorat stort mot lag syd som kastade ägg, tomater och mjöl. Inte snällt. Däremot missade jag verkligen inte Johnossi. Efter lite förfest hos Jens drog jag och Mattias till Medis där jag äntligen fick se mitt älskade band. Lyckades tränga mig ganska långt fram ändå där jag även stötte på några av Konrads polare. Trevligt var det även att träffa arvikakompisen Niclas som satt och socialiserade på Melanders. Efteråt bar det av tillbaka till Jens och sedan till det alltför överfulla Stureplan. Först tog det säkert en kvart att ta sig fram till baren för att sedan behöva stå och vänta på öl i 30 minuter. Inte roligt. Det blev inget långvarigt besök från oss inte. Istället blev det tredje gången gillt för fest hos Jens. Det tråkiga med kvällen var att telenäten var helt överbelastade. Därav kunde jag inte möta upp varken Hanna, Emma eller Johanna. Trist.

På lördagen hade Emma och hennes pojkvän Errol avskedsfest då de ska flytta till Lund och plugga. Det roliga som jag precis fick veta var att Errol och Mattias var kompisar i högstadiet och Emma hade träffat och till och med varit hemma hos Mattias för typ fyra år sedan. Sen när jag, Mattias och Emma var på bio tillsammans för några månader sedan så kände de inte ens igen varandra. Och så visar det sig - igen - att världen är allt liten. I alla fall Sverige. 

Igår var jag värsta hemmafrun. Nästan en desperat en. Efter att ha gått ut med hunden och tränat, dammsög jag hela huset och torkade rent. Sen ordnade jag inför grillning med Mattias, Konrad och Elina. Det blev grillat kött med klyftpotatis, sallad och tzatziki och till efterrätt en jordgubb- och hallonpaj med egenlagad vaniljsås. Tog fasen hela dan att göra allt. Men nog allt var det värt all tid när det blev så gott! Lite mindre roligt att man sitter och luktar vitlök på jobbet bara, pga tzatzikin i matlådan. Har försökt dämpa det med svart (!) te, men vette fasen om det funkar. Hoppas inte jag skrämmer iväg våra besökande...

Är det bara jag som förstår hur stor den här dagen är för oss stockholmare? Jag menar, detta datum - 080808, kommer aldrig komma tillbaka i kalendern igen. Någonsin. Eller ett sätt vore väl kanske om man startade om tideräkningen, men jag antar att Jesus och Gud inte skulle bli så glada då. För att inte tala om alla extrema kristna människor som av denna anledning skulle starta krig och föinta hela mänskligheten. Ett annat sätt vore väl kanske om Stockholm bytte riktnummer till 09, då skulle vi kunna fira 090909 nästa år. Fast nu kanske det riktnummret redan finns och då funkar det inte. I och för sig kan man ju vänta i tusen år till tills 3008-08-08. Fast såvida inte forskarna kommer på nåt sätt som gör att man blir odödlig så brister den idén också. Min definitionen är i varje fall att det idag är en historisk dag för Stockholm som definitivt måste firas. Inga ursäkter ursäktas. Först Johnossi och sedan Stureplan. Vad som händer innan, däremellan och efter finns ännu inte skrivet på papper...

Ses på Medis och Sture ikväll! Ni hittar mig längst fram och skrikandes på Johnossi eller på dansgolvet under svampen, dansandes tills benen går av!