Arkitekturresan till Köpenhamn

Igår fredag (egentligen idag) ca 1.00 på natten ankom vår buss till Centralen i Stockholm. Helt utmattad var man efter vår resa till Köpenhamn. Dock utmattad på ett positivt sätt. Vägen ner tog vi färjan mellan Helsingborg och Helsingør. Därifrån åkte vi Strandvejen till konstmuseet Louisiana där vi framför allt tittade på utställningen om konstruktören Cecil Balmond. Annars såg vi också Richard Avedons (L-M, jag såg fotot med mannen som är täckt av bin) fotoutställning där, samt kända modernistiska konstverk av bland andra Picasso, Yves Klein och Andy Warhol. Under resa tittade vi på en massa moderna nybyggda byggnader i Köpenhamn. Efter allt tittande känner man sig riktigt arkitekturskadad och det är ganska svårt att titta på en intressant byggnad utan att verkligen titta på alla detaljer. Men jag antar att det var lite det som var tanken med resan också. Förutom alla studiebesök så upplevde vi även nattlivet i Köpenhamn. Staden har så många fler mysiga barer än Stockholm. Andra kvällen hamnade vi även på en sliskig hiphop-klubb där en tjej muckade gräl med mig och typ alla danskar var så fulla att de knappt kunde stå på benen. Synd var det att vi inte riktigt hann titta på själva centrumet. Dock hann jag, Linda och Steffani ta oss till Strøget för en snabb promenad innan vi mötte upp resten av klassen för att gå på restaurang. Igår på hemvägen tog vi istället Öresundsbron till Malmö och hann även titta på Turning Torso och växthuset Bubblan. Resan blev verkligen lyckad och jag hoppas att det inte dröjer länge till nästa.


Från vänster till höger: På Louisiana, min lärare Pelle, modell av Cecil Balmond, Charlotte och Annie bredvid två statyer i Louisiana.

Modell av Cecil Balmond, Gemini Residence, Annie leker med schackpjäserna, Studentlägenhetsbyggnaden Tietgenkollegiet.

Kvarterhuset ritat av Dorte Mandrup, Annie och Johanna i Dorte Mandrups Sport och Kulturcenter, Jens i samma byggnad, vi vilar i Amager Strandpark.

Folk fikar i Ordrupgaars Museumutbyggnad ritad av Zaha Hadid, samma byggnad sett utifrån, Strøget, Steffani och Linda på Strøget.

Charlotte Jens och Martin i en bar, Martin, Pelle och Linda i samma bar, Linda försöker hålla ögonen öppna för kamerablixten, Franziska och Anders.

Erik, Joel och några andra åker S-Bahn, stolt Linda klarade att kassera åkbiljetterna, i Christiania, VM-husen. 

Kallbadhuset Kastrup Sjöbad av svenska White Arkitekter, Turning Torso av Santiago Calatrava, Bubblan.

Var tog höstlovet vägen?

Crash Coursen är avslutad för min del, eftersom att jag hade min presentation idag. Det gick ganska bra, men jag tycker ändå att lärarna pratar så mycket att de nog inte ens märker att de ofta motsäger sig själva. Röriga kommentarer som man själv måste balansera i huvudet för att få ut så mycket som möjligt av det. Nåja, det är iallafall skönt att den första kursen är avklarad. Nästa vecka börjar Projekt 1 (P1) och jag har ingen som helst aning vad det kommer innebära. Men spännande ska det nog allt bli! Pratade idag lite med Hanna som är i Frankrike. Just när man bestämmer att jag kanske ska hälsa på henne i Paris under höstlovet så märker jag att det inte finns något höstlov på mitt årsschema! Kan det vara sant att vi på Arkitekturskolan inte har något höstlov, eller är det ett mänskligt fel som ligger bakom? Vad ska man då se fram emot under hösten? Det är ju alltid den där längtan till den lediga veckan i oktober/november som gör att man orkar hålla lågan uppe under första hälften av höstterminen. Nej, det måste jag kolla upp imorgon. Annars får jag sätta mig på en stol och tjura tills det blir jullov. 


Några modeller från Crash Coursen. Från vänster: Kreditkortets inre logik, rörelse/struktur, ljus/taktilitet. 

"Hur ser folk på mig nu?"

Imorse, när jag väl stod på perrongen på Barkarby station och väntade på pendeltåget, träffade jag på Louise. Två sekunder senare poppar ett annat ansikte upp precis bredvid Louise, ett som jag till en början inte riktigt kunde placera. Efter några sekunder gick det upp för mig att det var Alexander från högstadiet som stod framför mig. En kille som jag inte sett sen vi gick ut nian! Han berättade att han hade gått på Walters gymnasium och att han nu pluggade juridik på Juridikum. Trots att han pratade så mycket om saker som han nu kände till och hade upplevt, så slog det mig att det var precis samma gamla Alex som stod framför mig nu. Han var precis likadan som han var i högstadiet, lite sådär halvt nervös och överdrivet välartikulerad och artig, och dessutom såg han precis likadan ut. Det fick mig att undra: "Hur ser folk på mig nu?" En människa ska ju utvecklas och i och med det förändras man ju. Frågan är ifall det syns på utsidan? Jag vill att det ska synas. Jag vill att folk ska se att man växer som människa, att man vågar genomgå förändringar, att man är en stark individ. Men syns det verkligen? Jag vet att jag känner hur jag har vuxit som person sedan tiden i högstadiet. Frågan är om andra gör det. För några månader sedan träffade jag min gamla vän Johanna som jag då inte hade träffat på säkert två år. Hon tyckte jag var precis likadan som två år tidigare. Under samma vecka träffade jag en annan gammal vän - Emma. Hon tyckte däremot att jag hade förändrats ganska mycket. Så nu vet jag varken in eller ut. Vad jag vet är att förändring är bra och spännande. Det är väl snart dags att klippa av håret... eller inte... eller? Nej... Var stark nu!

En avsvimmad under första hjälpen-kurs

Idag hade vi en teoretisk första hjälpen-kurs i skolan som vi måste gå för att få ta körkort till snickeriet. Under de tre timmarna som föreläsningen pågick satt vi snällt på stolarna och blev pumpade med en massa prat om blod och sår. Som grädden på moset fick vi även se några bilder på olika typer av brännskador, frätskador och en liten pojkes hand som blivit söndermalen i en köttkvarn. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att höra allt snack om sår och blod, men det gjorde jag allt. Dessvärre var det en kille som satt precis bakom mig som svimmade redan innan vi kom till de hemska bilderna. Jag trodde han fick ett epilepsianfall med tanke på att han både skakade lite och ögonen vred sig sådär konstigt i ögonhålorna. Men tydligen svimmade han bara. Riktigt otäckt var det. Och aningen onödigt med allt blodsnack och stötande bilder. 

För övrigt gick modellkritiken bra idag. Det tråkiga är att jag precis blivit förkyld och missade krokin idag. Jag hoppas bara att jag känner mig någorlunda bra imorgon så att jag inte missar klassåterträffen. Det är förkylningstabletter och te som gäller ikväll!  

Det går fort när man har roligt

De senaste veckorna har tiden rusat iväg i full galopp. Jag förstår inte hur allting kan gå så fort. Jag har knappt hunnit börja på Arkitekturskolan, men det har ändå nästan gått en månad sedan starten. Det är väl som man säger, att det går fort när man har roligt. I fredags var det arkitektpartaj på Kolingsborg, där jag för övrigt träffade på några gamla klasskompisar. Trevligt trevligt. Igår blev det en shoppingrunda och en kväll med L-M, Malin och Carro. Alltid lika trevligt. Idag har jag däremot suttit hemma hela dagen och byggt min modell. Det går faktiskt riktigt bra. Mycket bättre än vad jag trodde det skulle göra. Frågan är väl bara hur lång tid det kommer ta att bli klar imorgon.

Jag ser fram emot nästa vecka med bland annat en ny kroki-lektion på tisdag kväll och återträff med klassen från gymnasiet. Dessutom går det ju så många bra serier på tv nuförtiden. Spännande Heroes har dragit igång och på onsdag börjar även en ny säsong av Grey´s Anatomy. Undrar när Prison Break börjar igen? Känns som jag har längtat alltför länge.


Tisdagens citat... något försenat alltså

Under tisdagens kritik när Josefine redovisade sin modell:

Josefine: "Det här är inspirerat av ett hål som jag såg".


En tur i lustiga huset och beundra broar på Söder

Ännu en onsdag. Onsdag betyder nytt begrepp nu under Crash Coursen, och därmed även nya studiebesök. Begreppen denna vecka är struktur/rörelse och hur kan man annars ta till sig dessa begrepp om inte under ett besök på Gröna Lund?! Så idag åkte vi till Grönan, som oturligt nog redan har hunnit stänga inför vinterhalvåret. Dock smet vi in i Skrattkammaren och även Lustiga huset. Efter all lek på Grönan tog vi Djurgårdsfärjan till Slussen och sedan fortsatte vi till Skanstull för att titta på broarna där. Jag trodde att det skulle vara otroligt svårt att uppfatta rörelse utan att verkligen se när något rör sig, men ändå så såg man så mycket rörelse i just broarna. Nu tycker ni säkert att jag är riktigt sådär arkitektflummig, men ni kan ju titta själva. Då ser ni nog att jag minsann har helt rätt.


Ja, jag lever

I onsdags fick vi ett nytt begrepp som vi ska gestalta i skolan, och detta beyder att vi ska bygga en ny modell. Till bygget har vi torsdag, fredag och måndag på oss. Gissa om det går bra?! Nej, det gör det inte. Begreppet är massa/tomrum, ett ganska lätt begrepp, men jag har ju såklart tagit på mig alltför mycket arbete och valt att jobba i plexiglas - ett material som är riktigt svårt att limma i. Igår satt jag hela eftermiddagen med att såga ut små plexi-bitar. Imorse vaknade jag av träningsverk i handleden.

Igår kväll var jag ute med min vän Emma som jag har känt sedan sexårs. Kvällen blev dock inte så lyckad, då en nästan 18-årig fjortis, som var med i vårt sällskap, hade lånat sin 23-åriga systers körkort och blev stoppad av vakten. Hon fick välja att lämna ifrån sig körkortet, eller så skulle de tillkalla polis. Pucko säger jag bara.

Konrad är hemma nu över helgen, och har letat efter en massa möbler till sin lilla studentlägenhet. Så idag bär det av med hela familjen till Eskilstuna för att inreda lite och fixa. Ska bli kul, men jag känner mig stressad över min modell. Jag måste hinna klart med den imorgon. Måste och ska. Hoppas jag. Jag är streeesssad.

Ute på nätet och så hittar man detta...

Ingen som känner Hans har väl missat att han är ett mattesnille. Roligt att hitta honom på DN också. Nu vet fler i Sverige att Hans är ett mattesnille. Ett stort ett. Han kom in på Cambridge va?

















Bild från
DN.se.


Nostalgi

När man har börjat på högskolan nu är det svårt att låta bli att inte bli sådär typiskt sentimental. Pratade för en stund sen med Anna och lyssnade på Poets of the Fall på datorn. Då fick jag den där starka nostalgikänslan och tänkte tillbaka på när vi i december 2006 tillsammans med Kristina, Konrad, Niklas, Micke, Henrik och Rickard var och såg just Poets of the Fall på Debaser. Undrar när nästa liknande tillfälle blir, om ens någonsin? Alla har nu gått sina egna vägar. Tur att minnena består.



Konrad fotade flitigt under konserten, och jajamensan, visst stod vi (nästan) längst fram.



Ilussion and Dream - Poets of the Fall

Kritik

Igår kväll satt jag och stressade med att klottra ner en poster till vårt första begrepp-projekt som vi hade kritik på idag (vilket betyder att det skulle vara klart). Jag ritade postern precis som vår konstnär Anna tyckte jag skulle göra. Gissa om arkitekterna gillade det?! Givetvis inte. Wolverine-Pelle sa något finurligt om den som fick hela klassen att skratta (ironiskt nog även jag). Dock inte till min fördel. Nåja. Har aldrig varit bra på att ta kritik, men nu gäller det att jag verkligen bygger upp den där muren så att jag istället kan ta till mig tips för att utvecklas och bli bättre. En rolig sak är att ryktena om en Köpenhamnresa med en annan klass, som har cirkulerat på skolan, visade sig vara sanna. Om det blir av så åker vi till Köpenhamn tillsammans i slutet av september. Veerry niicee.

Att ha is i magen lönar sig

Har kännt mig otroligt seg hela helgen. Knappt gjort något vettigt trots att listan på saker att göra är lång. Igår åkte Hanna till Frankrike, och kommer inte tillbaka först om tio månader. Tänk vad skönt det vore att resa bort nånstans under en längre tid och komma tillbaka och vara sådär äckligt självständig och världsvan. Min tur kommer väl om några år när det blir aktuellt med utbyten i skolan.

Igår åkte mamma och jag till Kista för att kika lite i affärerna. Det kom som en total överaskning när vi såg att det var halva reapriset på stövlar och boots på Rizzo. Detta resulterade i ett varsitt par ankelboots i svart mocka förknappt 400 kr paret. Och idag åkte jag in till stan och haffade ett annat par för lite drygt 300. Sånt gillar jag. Det är just såna kap som lever upp till ordet fynd.



In Loving Memory - Alter Bridge