Framtiden är räddad

Några dagar sedan höll jag på att förlora hoppet. På väg till skolan såg jag en grupp dagisbarn som snällt promenerade på led nerför stadens gator. Men istället för att hålla varandra i handen höll de i en cirkelformad sak med två handtag!! Vad är det för nåt?! Är folk rädda att barnen ska utsättas för för mycket mänsklig kontakt eller?! I några dagar har jag nu trott att framtiden är förlorad, tills jag i väntan på bussen här i Järfälla i morse såg räddningen. En grupp dagisbarn (förmodligen från mitt gamla dagis) som faktiskt höll varandra i händerna! Kan ni tänka er! Framtiden är räddad, åtminstone i förorten.

Utöver det  är jag på ovanligt bra humör idag. Var kvar i skolan och ritade på en uppgift i perspektivritning som vi fick idag. Det var så härligt att sitta vid sitt nystädade ritbord i ritsalen, och bara rita och fundera till ljuset av bordslampan medan mörkret sedan länge hade intagit staden. Om ändå känslor och stämningar gick att beskriva i ord.

Förresten, läste i dagens Metro en liten artikel om att the Magic Numbers ska komma till Sverige igen, närmare bestämt i december. Jag tror de trivs här för det är tredje besöket på lite drygt ett år. Skitabra live!  

Ge mig lite regn

Den senaste tiden har tiden runnit iväg i full galopp. Känns knappt som att jag själv hänger med. I skolan har vi hela tiden arbetat med P1 och bygget av en helt ny typ av möbel, i mitt fall ett mobilt regnskydd. Deadlinen var idag klockan 16, och gissa vad jag gjorde vid den tidpunkten? Jo, stod nere i datasalen och försökte bli vän med den stora laserskrivaren som inte ville skriva ut min poster i A2. Det tog mig ca 40 minuter att få ut det där idiotiska pappret ut skrivaren. Så kan det gå. Jag kunde iallafall glädja mig åt att någon råkat sätta in pengar till utskrifter i skolan på mitt datakonto istället för sitt, ca 200-300 kr. Stackars liten som förlorade dessa pengar, but lucky me! Imorgon och på fredag är det presentationer av projekten som gäller. Nån som kommer provåka mitt regnskydd? Tror inte ens jag måste fråga.

Gud vad jag är shoppingsugen... Kom ljuva helgen kom.


Livet är hårt

Nu känner jag att det börjar bli dags att börja planera sin tid. Arkitekturtekniken och arkitekturhistorian har börjat, vilket därmed leder till lite mer pluggande än vad vi hade den första månaden. Dessutom är det nu allt händer. Emma och jag har fortfarande inte varit och hälsat på vår gamla mellanstadielärare Pelle, fastän vi har planerat inför det i säkert 2-3 månader nu... På fredag kommer Konke hit och dessutom fyller jag år då (hjälp, redan 19?!), samtidigt som det är kaos på övervåningen av allt tapetserande och fixande. På fredagen kanske man även ska pallra sig till Sergels torg klockan 17.00 för att få folk att fatta att man inte ska slåss på gatorna. Helt sjukt att vissa människor ger sig på andra av dåliga orsaker. Förresten, det finns inga bra orsaker till att misshandla en annan människa till döds. Är inte talförmågan till för att lösa problem och konflikter? Sen måste jag även nämna alla böcker och saker vi ska köpa till skolan. Ett antal böcker varav någon kostar runt 700 kr, hundra olika verktyg som en arkitektstuderande behöver samt den där idiotiska portföljen som även måste matas med plastfickor för ca 48 kr/styck. Studiebidraget borde höjas för det är helt omöjligt för en normal student att klara sig på 2500 kr i månaden när man har tusen saker som man behöver och bokhandlarna tar djävulska överpriser för studentlitteratur. Och då ska man inte ens tala om de som inte bor hemma och dessutom måste ansvara för bland annat mat och hyra för ynka 7000 kr eller vad man nu får. Oj, hoppsan. Tanken med inlägget var inte att klaga över tillvaron, men lyckades bli så ändå. Aja, livet är hårt. Antingen får man ta det eller så slänger man sig helt enkelt i en vägg och tuggar tegel.

Det blev facebook till slut

Ok, jag vet att jag har varit emot facebook hela tiden, men nu har jag fastnat. Skulle bara kolla vad det är alla pratar om, och det visade sig ju faktiskt vara helt schysst. Man kan ju hitta folk som man inte hört av på evigheter! Jag får verkligen se till att kontrollera datoranvändandet. Jag är ingen datanörd, jag lovar!