Ett fjortissamtal

Jag sitter på tunnelbanan påväg hem från Mattias igår. Två unga tjejer sitter och sminkar sig alldeles för mycket en meter ifrån mig. Efter några minuters tystnad:

Tjej 1: "Jag hoppas att det kaosar".
Tjej 2: "Jag hoppas jättemycket att det kaosar".

efter någon minut:

Tjej 2: "Jag hoppas verkligen att det kaosar och att vi inte är inblandade i det".


Fjortis eller fjortis? Jag spyr.

Mysdag

Idag är det hemmadag som gäller. Tänkte ta itu med alla saker som jag skjutit på en tid nu. Lägga upp lite annonser på tradera, städa rummet, arbeta lite med tävlingsförslaget i arkitekturtävlingen som jag tänkte vara med i, kanske ändra om layouten här på bloggen (om jag orkar), och lite annat småpyssel. Allt medan Kings of Leons coola toner strömmar ur datorns högtalare.

"Breda höfter"

Mode som jag älskar sitter jag och läser i polska Glamour när jag stöter på en sida med massa kända kvinnor iklädda Hérve Léger-klänningar. Jag hoppar med blicken från den ena till den andra vackra kreationen när jag plötsligt ser en liten text under ett stort rött NIE! (nej på polska). Då menar den polska Glamour-redaktionen att Hérve Léger-klänningen kräver en perfekt figur och inte lämpar sig för kvinnor med lite bredare höfter - som Mischa Barton. Pulsen stiger snabbt, andningen blir intensivare och en ilska börjar bubbla inombords. Hur fasen kan unga flickor inte tänka på vikten om en skönhetstidning som förespråkar att man ska vara nöjd med sig själv blablabla skriver att en viss klänning inte passar på en av världens mest perfekta kvinnor med den ideala kroppen?! Eller skriver de så bara för att ha något negativt att skriva och verka lite modesmarta, när de i själva verket bara skriver en massa blaj?

Funderar på att bojkotta Glamour framöver.


Mischa Barton och Rachel Bilson. Enligt Glamour är Rachel tillräckligt smal för
klänningen. Enligt mig ser Mischas "breda höfter" bättre ut i formen. Man ska ju inte se ut som en 7-åring...

Grodor?

Jag tror att min hjärna leker med mig. Jag ser skuggor av hoppande grodor överallt.


Och så bilden såklart.

I´m back in the saddle again...

I´m back! Som då kära Aerosmith sjunger... Jag har verkligen inte kännt något bloggsug sen i höstas, men nu tror jag faktiskt att jag ska ta tag i skrivandet igen. Känns som att man har samlat på sig en hel del frustrationer som man vill släppa ut i bloggrutan, för att ventilera lite sådär på ett anständigt sätt. Fast ni kära läsare - de få trogna som jag faktiskt har (någon rackare verkar faktiskt ha kollat in min blogg varje dag sedan mitt avbrott, wohoo) får vara beredda på en okänslig sanning i mina ord. Nej men seriöst, orka vara feg och inte skriva vad man tycker. Har man en åsikt ska man yttra den och sen om någon inte håller med så är det den andres problem. Men tappa inte ödmjukheten på vägen mot din erövring av världen!



Sen har jag hört att man får fler besökare om man har roliga bilder på bloggen. Så här är en söt valp.
Tjingeling!