Samunia

Åter är man förkyld. Kurerar med halstabletter, alvedon och hela faderullan, så jag hoppas att jag är frisk lagom till alla lektioner nästa vecka. Min klasskamrat Linda ringde mig i förrgår och tipsade om hennes gamla sommarjobb som nu desperat söker efter en receptionist. Efter ett telefonsamtal har jag nu bokat in min allra första arbetsintervju! Spännande. På måndag ska jag dit. Annars händer det inte så mycket i livet för tillfället. Började idag att sy min studentklänning. Modellen blir nog lite liknande min balklänning, men istället för plisserad kjol blir den rynkad. Och överdelen ska vara lite annorlunda också. Ok, den kanske inte alls blir så lik...

En mulen dag som denna passar Stand By Me av Ben E King perfekt. En underbar låt som jag hörde första gången i en Timon och Pumba-film (eller var det Lejonkungen?). Tur att jag hörde orginalet efter det, annars skulle jag nog fortfarande ha sjungit: "Åh Pumba, Pumba, stand by me...". Nu när jag pratar om denna låt är jag otroligt sugen på att se filmen Stand By Me. Den är så bra! Jag förstår inte riktigt varför jag tycker att den är så bra, förmodligen är det känslan jag får när jag ser den. Det känns som att man rester tillbaka till barndomen, då man drömde om att ha en kojja i ett träd och få bege sig ut på äventyr där man skulle lösa något mysterium. Det konstiga är att jag aldrig har sett slutet. Efter att ha sett den några gånger, har jag varje gång hunnit somna innan slutet hunnit komma, men det beror absolut inte på att filmen är tråkig. Är jag trött så somnar jag helt enkelt, oberoende av hur bra filmen är. Får nog ta och hyra den snart. Tills dess får jag nöja mig med sången.

Trots att jag har varit riktigt effektiv idag, känns det som om jag inte har gjort ett smack. Men jag har ju verkligen det! Jag har hittat en ny organisation som organiserar volontärresor till olika länder, lyssnat på pappas utskällning om att jag ALDRIG kommer få åka till Afrika och volontärarbeta då jag med all säkerhet kommer få AIDS och malaria och alla de där sjukdomarna när jag är där, sytt några stygn, letat sommarjobb, sett Rumour Has It och American Gigolo, samt finslipat projektpresentationen och förberett mig inför den. Jag ska iallafall åka till Afrika och volontärarbeta. Jag är faktiskt 18 och bestämmer över mitt liv själv. Det var ju samma visa när jag skulle åka på klassresa i sexan... Det tog ett tag innan det gick att övertala pappsen. Jag har faktiskt förstått att världen är grym och ond och det finns våldtäcksmän och sjukdomar och människor med vapen som dödar för nöjets skull etc, men vad är egentligen meningen med att leva ett liv i sitt trygga lilla hus och göra samma sak dag ut och dag in? Det är ju det drömmar är till för, och drömmar ska man uppfylla. Så var det med det. 

Fick idag ett jättefint tyg som passar perfekt till min studentklänning, som jag ska sy. Jag har dock inte hunnit skissa en modell, men någon aning om hur den ska se ut har jag ändå. Någon liknande plisserad kjol som den jag hade på balklänningen, men annorlunda upptill. Nästa vecka är det endast projektredovisningar på måndag och tisdag, så resten av veckan är jag ledig. Då ska jag sy som bara den.
 
Klockan 21.00 börjar filmen Beyond Borders med Angelina Jolie och Clive Owen. Den får inte missas! Skitbra film som handlar om inget mindre än just volontärarbete i Afrika. Har visserligen sett filmen tidigare men jag ser den mer än gärna igen.

"Nåja, va är en bal på slottet? Den kan ju va fruktansvärt långtråkig och dötrist, och tråkigt, å  å alldeles, alldeles underbar".

En bal på slottet hade vi inte riktigt, men inte långt därifrån. Balen ägde nämligen rum på Kungliga Borgen på Gärdet, ni vet det där ljusrosa borgliknande huset på kullen. Anna och jag hade förberett oss i år och dagar innan vi äntligen klev utanför dörren för att åka till evenemanget. Ändå glömde jag typiskt nog att ta ögondropparna mot pollenallergin. Ja, så kan det gå. När vi väl anlände till Kungliga Borgen möttes vi av otroligt vackra skolkamrater, uppklädda och tillfixade på ett sätt som jag aldrig kunnat föreställa mig. Alla var verkligen helt underbara och sagolika. Jag kände mig nästan som Askungen. Minus den stilige prinsen... Men iallafall. Anna och jag trodde garderoben skulle vara gratis, men nejdå, 20 kr + 20 kr varje gång man tog ut något från jackfickorna. Jaha, tänkte vi som båda två hade med oss platta ballerinor som förmodligen senare under kvällen skulle bli vår räddning från våra skyhöga klackar. Envis som jag är vägrade jag att låta mig luras på det sättet. Istället hittade vi en fin liten byrå vid damtoaletten, med tre helt tomma lådor. Perfekt! Vi två, tillsammans med några andra som även joynade oss, "gömde" våra saker i mittersta lådan; om någon tittar så tittar de väl ändå bara i översta lådan, eller hur?! Då kan ni väl förstå våra miner när vi efter någon timme skulle titta till våra ägodelar och till vår förvåning märkte att allt var borta! Snacka om pinsamt. Och när jag i slutet av kvällen skulle hämta ut min jacka och försiktigt förklarade att vi hade lite saker i byrålådan så fräste garderobstjejen endast: "Det är ju det garderoberna är till för, inte till att ni ska använda våra byrålådor". Tur att man aldrig kommer träffa de människorna igen... Därmed var iallafall kvällens gerderobsmysterium löst. För övrigt var middagen helt utsökt med kycklingfilé och potatisgratäng till huvudrätt och någon tuttliknande efterrätt av chokladfromage. Under middagens gång, bjöds det även på finurliga tal, framförda av elever, såväl som lärare. Jag som trodde att alla sammare kunde skillnaden mellan regering och riksdag. Fy skäms på en elev. Efter middagen inleddes dansgolvet med en vals, som vi "köandes till toaletten" gömde oss för. Komiskt nog gjorde rektorn också det! Roligt var det att dj:en spelade bra musik. Mindre kul var det att mina fötter är helt kaputt efter gårdagen, trots många sittandes vilopauser med utsträckta ben, som x antal personer råkade snubbla på. Nåväl. Skorna är iallafall ingådda, men det lär dröja ett tag innan jag drar 10-centimeters klackar på fötterna igen. Fast i och för sig fick jag 200 kr bonus från Rizzo idag, och om några dagar är det 20 % rea för klubbmedlemmar. Vi får väl se. Tänkte avsluta med att säga att denna bal är den finaste jag någonsin varit på (två totalt, denna och balen i nian) och som alla skrek i slutet av kvällen: MVG! (...till de tre tjejerna i sam som hade att anordna balen som sitt 100-poängs projekt).

Eller föresten, jag avslutar med några kloka ord som en lärare sa under sitt tal igår:

"Just believe it" - Phil Yoder, lärare VRG


Kristin, jag och L-M står snällt framför kameran.


Lilla jag. Den gula färgen på klänningen skiner extra mycket i den svaga belysningen.


L-M och Malin tycker om varandra busigt mycket.


Strike a pose Kristin!

Gårdagen spenderades hos Anna, där vi flitigt arbetade med vår projektpresentation. Senare på kvällen var det Sebastians, Anna M:s, Lis's, Emmas, Davids och Sadzidas skiva. Trevligt var det, även fast källarlokalen nästan saknade ventilation helt. Idag har jag letat som en galning efter en väska till balen och en studentklänning. Helt utan resultat. Det blir nog så att jag helt enkelt får sy studentklänningen (så som jag hade tänkt från början) och med balväskan vet jag inte riktigt vad jag gör. Ett alternativ är att ta en liten skinnväska som jag har, men denna passar dock inte så fint till mina mockaskor. De ska vara i samma material såklart (haha, L-M vet)! Paniken börjar sakta men säkert smyga sig på inför balen imorgon. Klänningen är ännu inte helt klar, och ikväll hinner jag förmodligen inte fixa klart den. Väskan fattas, och så vet jag verkligen inte hur jag ska ha mitt hår. Snacka om tjejbekymmer.

Idag fick vi äntligen sätta på oss studentmössorna! Det verkar som om många skolor i Stockholm hade mösspåtagning idag, då de vita mössorna syntes lite här och var på stan. Det verkade som om folk tyckte det var jättekul att titta på oss mössklädda studenter som ivrigt ville visa oss för allmänheten och verkligen bevisa att snart, snart blir vi en del av den högre folkskaran. Efter mösspåtagningen, som bjöd på underbar sång från Kristin (!), begav vi oss till Gamla Stan för att njuta av lite glass vid bryggan vid Slussen. Så härligt underbart. I den stunden var det verkligen sommar, och jag hade sådan lust att dra av mig strumpbyxorna och steka mina spökvita ben i det gassande solskenet. Men det gjorde jag såklart inte. Efter en stunds skön avkoppling där, åkte vi till Humlegården där en stor del av klassen hade samlats för gemensam grillning. Tyvärr tror jag inte att det blev någon grillning, men en liten trevlig stund blev det iallafall. I parken rådde en allmän trevlig stämning med en mängd tredjeklassare från olika skolor med studentmössor på huvudena. Förutom då de civilklädda poliserna som gick runt bland allt glatt folk och hällde ut öl på gräsmattan. Jahaja. Så kan det gå. (Appråpå repliken "Så kan det gå" som jag har för mig används hur mycket som helst i boken Slakthus fem. Visste ni att författaren Kurt Vonnegut dog för bara några veckor sedan?)