Darling, darling, stand by me
Åter är man förkyld. Kurerar med halstabletter, alvedon och hela faderullan, så jag hoppas att jag är frisk lagom till alla lektioner nästa vecka. Min klasskamrat Linda ringde mig i förrgår och tipsade om hennes gamla sommarjobb som nu desperat söker efter en receptionist. Efter ett telefonsamtal har jag nu bokat in min allra första arbetsintervju! Spännande. På måndag ska jag dit. Annars händer det inte så mycket i livet för tillfället. Började idag att sy min studentklänning. Modellen blir nog lite liknande min balklänning, men istället för plisserad kjol blir den rynkad. Och överdelen ska vara lite annorlunda också. Ok, den kanske inte alls blir så lik...
En mulen dag som denna passar Stand By Me av Ben E King perfekt. En underbar låt som jag hörde första gången i en Timon och Pumba-film (eller var det Lejonkungen?). Tur att jag hörde orginalet efter det, annars skulle jag nog fortfarande ha sjungit: "Åh Pumba, Pumba, stand by me...". Nu när jag pratar om denna låt är jag otroligt sugen på att se filmen Stand By Me. Den är så bra! Jag förstår inte riktigt varför jag tycker att den är så bra, förmodligen är det känslan jag får när jag ser den. Det känns som att man rester tillbaka till barndomen, då man drömde om att ha en kojja i ett träd och få bege sig ut på äventyr där man skulle lösa något mysterium. Det konstiga är att jag aldrig har sett slutet. Efter att ha sett den några gånger, har jag varje gång hunnit somna innan slutet hunnit komma, men det beror absolut inte på att filmen är tråkig. Är jag trött så somnar jag helt enkelt, oberoende av hur bra filmen är. Får nog ta och hyra den snart. Tills dess får jag nöja mig med sången.