Samunia

I fredags blev jag klar med denna blommiga kjol. Kjolen ska sitta i midjan och slutar några centimeter ovanför knäna. Baktill knäpps den med två klädda knappar. Jag har använt mig av två meter polyestertyg som gör att kjolen får den fina volymen. Är riktigt nöjd med resultatet!

Åter är man förkyld. Kurerar med halstabletter, alvedon och hela faderullan, så jag hoppas att jag är frisk lagom till alla lektioner nästa vecka. Min klasskamrat Linda ringde mig i förrgår och tipsade om hennes gamla sommarjobb som nu desperat söker efter en receptionist. Efter ett telefonsamtal har jag nu bokat in min allra första arbetsintervju! Spännande. På måndag ska jag dit. Annars händer det inte så mycket i livet för tillfället. Började idag att sy min studentklänning. Modellen blir nog lite liknande min balklänning, men istället för plisserad kjol blir den rynkad. Och överdelen ska vara lite annorlunda också. Ok, den kanske inte alls blir så lik...

En mulen dag som denna passar Stand By Me av Ben E King perfekt. En underbar låt som jag hörde första gången i en Timon och Pumba-film (eller var det Lejonkungen?). Tur att jag hörde orginalet efter det, annars skulle jag nog fortfarande ha sjungit: "Åh Pumba, Pumba, stand by me...". Nu när jag pratar om denna låt är jag otroligt sugen på att se filmen Stand By Me. Den är så bra! Jag förstår inte riktigt varför jag tycker att den är så bra, förmodligen är det känslan jag får när jag ser den. Det känns som att man rester tillbaka till barndomen, då man drömde om att ha en kojja i ett träd och få bege sig ut på äventyr där man skulle lösa något mysterium. Det konstiga är att jag aldrig har sett slutet. Efter att ha sett den några gånger, har jag varje gång hunnit somna innan slutet hunnit komma, men det beror absolut inte på att filmen är tråkig. Är jag trött så somnar jag helt enkelt, oberoende av hur bra filmen är. Får nog ta och hyra den snart. Tills dess får jag nöja mig med sången.

Imorse läste jag i Metro att en 49-årig man blev misshandlad på en fullproppad buss, då han ville skydda sin sambo som hade bett en ung kvinna att sluta röka i bussen och då mottagit ett knytnävsslag i ansiktet. Detta skedde för ett tag sedan, och idag är mannen delvis förlamad. Det jag inte förstår är hur folk bara kan stå och titta på när något sådant händer. Visst man kanske blir rädd att själv bli slagen om man yttrar något mot gärningsmannen, men måste människan vara så fruktansvärt självisk och titta på medan någon blir misshandlad?! Jag tar hellre emot några slag och hjälper den utsatte, än att titta på och klara mig undan. I detta fall var bussen också helt proppfull! Om alla hjälps åt kan man väl ändå hindra en liten skitunge på 17 år att ge sig hän på en 49-åring. Helt sjukt att folk är så fruktansvärt oansvariga. Pontus i klassen pratade för några veckor sedan om hemlösa och beskrev då en teori om varför folk inte agerar i första taget. Han berättade då att teorin visade att människan gärna agerar, men gör det ogärna först av alla. Om alla tänkter på det viset resulterar det i att alla struntar i att agera. Den teorin kan lätt appliceras här. Ändå skrämmer det mig att folk uppför sig på det sättet. För något år sedan var det ju en gravid kvinna som höll på och bli rånad i tunnelbanan, men hon vägrade att släppa taget om sin väska och blev istället släpad genom tåget. Och även här var det såklart ingen som grep in och hjälpte kvinnan. Vart är världen på vägen? Eller ska jag kanske säga Sverige? Jag tycker att det är självklart att sånt här ignorerande beteende är helt oacceptabelt. Tänk om du själv blev utsatt för misshandel mitt på ljusa dagen på en relativt folktät plats, och ingen kom och hjälpte dig? Hur skulle det kännas? 

Sen när jag stod i pendeltåget slog det mig också att samhället är på väg i helt fel riktning. Bredvid mig stod två killar i 18-årsåldern som precis hade träffat varandra. Den ena säger då, sådär nästan lite stolt, som om det vore coolt eller nåt: "Jag krockade morsans bil på fyllan". Där fick mina öron sig en rejäl smäll. VA?! Vadå på fyllan?! Alla vet väl att man inte ska köra på fyllan för att man då utgör en fara både för sig själv och andra. Han hade tydligen kört in i en lyktstolpe och hans mamma var bortrest då och fick veta om det först när hon kom hem från resan. Jag blir så förbannad på människor som inte tar såna saker på allvar. Tänk om denna människa i framtid blir någon annans död bara för att han inte tar rattfylleri på allvar?

På samma tåg steg det på en station på en man vars halva ansikte såg ut att vara förlamat och liksom hängde. Så fort han hittat ett litet hörn där han fick stå för sig själv sågs minst fem ansikten stirra på honom. Länge. Som om man inte har sett en förlamad person tidigare. Alla mammor har väl dessutom lärt sina barn när de var små att det är fult att stirra. Jag fattar inte att vuxna människor beter sig på det viset. Det är på tiden att folk växer upp. Om inte folk gör det och börjar inse att det mänskliga agerandet är nyckeln till framgång har Sveriges samhälle ingen framtid.

Trots att jag har varit riktigt effektiv idag, känns det som om jag inte har gjort ett smack. Men jag har ju verkligen det! Jag har hittat en ny organisation som organiserar volontärresor till olika länder, lyssnat på pappas utskällning om att jag ALDRIG kommer få åka till Afrika och volontärarbeta då jag med all säkerhet kommer få AIDS och malaria och alla de där sjukdomarna när jag är där, sytt några stygn, letat sommarjobb, sett Rumour Has It och American Gigolo, samt finslipat projektpresentationen och förberett mig inför den. Jag ska iallafall åka till Afrika och volontärarbeta. Jag är faktiskt 18 och bestämmer över mitt liv själv. Det var ju samma visa när jag skulle åka på klassresa i sexan... Det tog ett tag innan det gick att övertala pappsen. Jag har faktiskt förstått att världen är grym och ond och det finns våldtäcksmän och sjukdomar och människor med vapen som dödar för nöjets skull etc, men vad är egentligen meningen med att leva ett liv i sitt trygga lilla hus och göra samma sak dag ut och dag in? Det är ju det drömmar är till för, och drömmar ska man uppfylla. Så var det med det. 

Fick idag ett jättefint tyg som passar perfekt till min studentklänning, som jag ska sy. Jag har dock inte hunnit skissa en modell, men någon aning om hur den ska se ut har jag ändå. Någon liknande plisserad kjol som den jag hade på balklänningen, men annorlunda upptill. Nästa vecka är det endast projektredovisningar på måndag och tisdag, så resten av veckan är jag ledig. Då ska jag sy som bara den.
 
Klockan 21.00 börjar filmen Beyond Borders med Angelina Jolie och Clive Owen. Den får inte missas! Skitbra film som handlar om inget mindre än just volontärarbete i Afrika. Har visserligen sett filmen tidigare men jag ser den mer än gärna igen.

"Nåja, va är en bal på slottet? Den kan ju va fruktansvärt långtråkig och dötrist, och tråkigt, å  å alldeles, alldeles underbar".

En bal på slottet hade vi inte riktigt, men inte långt därifrån. Balen ägde nämligen rum på Kungliga Borgen på Gärdet, ni vet det där ljusrosa borgliknande huset på kullen. Anna och jag hade förberett oss i år och dagar innan vi äntligen klev utanför dörren för att åka till evenemanget. Ändå glömde jag typiskt nog att ta ögondropparna mot pollenallergin. Ja, så kan det gå. När vi väl anlände till Kungliga Borgen möttes vi av otroligt vackra skolkamrater, uppklädda och tillfixade på ett sätt som jag aldrig kunnat föreställa mig. Alla var verkligen helt underbara och sagolika. Jag kände mig nästan som Askungen. Minus den stilige prinsen... Men iallafall. Anna och jag trodde garderoben skulle vara gratis, men nejdå, 20 kr + 20 kr varje gång man tog ut något från jackfickorna. Jaha, tänkte vi som båda två hade med oss platta ballerinor som förmodligen senare under kvällen skulle bli vår räddning från våra skyhöga klackar. Envis som jag är vägrade jag att låta mig luras på det sättet. Istället hittade vi en fin liten byrå vid damtoaletten, med tre helt tomma lådor. Perfekt! Vi två, tillsammans med några andra som även joynade oss, "gömde" våra saker i mittersta lådan; om någon tittar så tittar de väl ändå bara i översta lådan, eller hur?! Då kan ni väl förstå våra miner när vi efter någon timme skulle titta till våra ägodelar och till vår förvåning märkte att allt var borta! Snacka om pinsamt. Och när jag i slutet av kvällen skulle hämta ut min jacka och försiktigt förklarade att vi hade lite saker i byrålådan så fräste garderobstjejen endast: "Det är ju det garderoberna är till för, inte till att ni ska använda våra byrålådor". Tur att man aldrig kommer träffa de människorna igen... Därmed var iallafall kvällens gerderobsmysterium löst. För övrigt var middagen helt utsökt med kycklingfilé och potatisgratäng till huvudrätt och någon tuttliknande efterrätt av chokladfromage. Under middagens gång, bjöds det även på finurliga tal, framförda av elever, såväl som lärare. Jag som trodde att alla sammare kunde skillnaden mellan regering och riksdag. Fy skäms på en elev. Efter middagen inleddes dansgolvet med en vals, som vi "köandes till toaletten" gömde oss för. Komiskt nog gjorde rektorn också det! Roligt var det att dj:en spelade bra musik. Mindre kul var det att mina fötter är helt kaputt efter gårdagen, trots många sittandes vilopauser med utsträckta ben, som x antal personer råkade snubbla på. Nåväl. Skorna är iallafall ingådda, men det lär dröja ett tag innan jag drar 10-centimeters klackar på fötterna igen. Fast i och för sig fick jag 200 kr bonus från Rizzo idag, och om några dagar är det 20 % rea för klubbmedlemmar. Vi får väl se. Tänkte avsluta med att säga att denna bal är den finaste jag någonsin varit på (två totalt, denna och balen i nian) och som alla skrek i slutet av kvällen: MVG! (...till de tre tjejerna i sam som hade att anordna balen som sitt 100-poängs projekt).

Eller föresten, jag avslutar med några kloka ord som en lärare sa under sitt tal igår:

"Just believe it" - Phil Yoder, lärare VRG


Kristin, jag och L-M står snällt framför kameran.


Lilla jag. Den gula färgen på klänningen skiner extra mycket i den svaga belysningen.


L-M och Malin tycker om varandra busigt mycket.


Strike a pose Kristin!

Gårdagen spenderades hos Anna, där vi flitigt arbetade med vår projektpresentation. Senare på kvällen var det Sebastians, Anna M:s, Lis's, Emmas, Davids och Sadzidas skiva. Trevligt var det, även fast källarlokalen nästan saknade ventilation helt. Idag har jag letat som en galning efter en väska till balen och en studentklänning. Helt utan resultat. Det blir nog så att jag helt enkelt får sy studentklänningen (så som jag hade tänkt från början) och med balväskan vet jag inte riktigt vad jag gör. Ett alternativ är att ta en liten skinnväska som jag har, men denna passar dock inte så fint till mina mockaskor. De ska vara i samma material såklart (haha, L-M vet)! Paniken börjar sakta men säkert smyga sig på inför balen imorgon. Klänningen är ännu inte helt klar, och ikväll hinner jag förmodligen inte fixa klart den. Väskan fattas, och så vet jag verkligen inte hur jag ska ha mitt hår. Snacka om tjejbekymmer.