Samunia

8.30 började föreläsningen om alkohol och bilkörning. Pinsamt att endast åtta personer av våra hundra tredjeklassare dök upp. De två föreläsarna blev ganska besvikna när inte ens rektorn kom dit som bestämt. Vi åtta fick iallafall lyssna på dessa två peroners erfarenheter som de ville dela med oss. De manlige föreläsaren började med att berätta om hur han som ung dagligen under en viss period hade åkt bil under påverkan av alkohol. Han sa att det endast var ren tur att han inte hade kört på någon eller skadat en människa på något annat sätt. Sedan var det den kvinnliga föreläsarens tur. Hon började med att berätta om sitt liv efter skilsmässan från maken, och flytten från Småland till Stockholm med sina fyra barn. Hela tiden pratade hon om sin son Tony som snart skulle fylla 18 år. Eftersom att Tony gick på internat nere i Småland och endast hade ett år kvar av gymnasiet, var han tvungen att gå klart skolan innan han kunde flytta upp till Stockholm. Men han åkte dit på helgerna och sin 18- årsdag skulle han också fira där. Precis vid tolvslaget på hans födelsedag hade han gått på krogen helt själv, då ingen annan kompis hade lust att följa med, och han var så stolt över att äntligen vara 18 år. Senare firades han av familjen och efter helgen åkte han tillbaka till internatet. Tre dagar efter hans 18- årsdag väcktes mamman av att det ringde på dörren klockan fem på morgonen. Det var två polismän som kom för att meddela familjen om att sonen Tony hade varit med om en bilolycka där alkohol var inblandad, och dött. När kvinnan sa detta brast hon i gråt, och jag tror att alla åtta elever inklusive två lärare även de brast ut i gråt. Vi fick även se bilder på hennes son, platsen där olyckan skedde samt ett foto av den kraschade bilen som var helt mosad. Det kändes så overkligt att något sådant hade hänt och att dessutom få höra det av den avlidnes mamma var otroligt känslomässigt. Riktigt stark av henne att dela med sig av hennes upplevelse. Det blev en snyftande start på dagen.