Samunia

Igår såg jag 2006 års Oscarvinnare i kortfilmklassen: Döden i rörelse (Six Shooter) av Martin McDonagh. Filmer handlar om en man som precis mist sin fru och som reser en längre sträcka med tåg. Väl på tåget möter han en irriterande och påstridig tonåring vars varannat ord är ett svärord. Inte långt ifrån dessa två män sitter ett par som precis mist sitt spädbarn. Själva handlingen är en aning sjuk. Detta på grund av tonåringen som inte kan visa något medlidande och som säger precis allt vad han tycker och tänker, oftast sådant som kan knäcka en sörjande person. Budskapet är (enligt min mening) att du har ett bestämt öde, som du inte kan undkomma eller förändra. Själva handlingen var som sagt helt sjuk och den 27 minuter långa kortfilmen innehöll flera blodiga scener, som dock var väldigt ovanliga och vågade. Jag menar, hur ofta är det man ser en ko sprängas i luften, eller en kanin få sitt huvut avskjutet?

Ändå måste jag säga att jag på något sätt tyckte om den. Visst, vrickad och brutal, men man märker att regissören McDonagh har en passion för filmskapandet. Döden i rörelse kändes till en början väldigt engelskt tråkig, men fylldes senare ut av mystik och djup psykologi. Dessutom är den otroligt vackert filmad, speciellt i början när mannen står på perrongen och man i bakgrunden ser tåget som sakta nalkas.

Ljuvligt men sjukt!