Samunia

Idag är jag glad. För en gångs skull har jag fått mina åtta timmars sömn som jag behöver (även fast Peder på jobbet tycker jag tänker ologiskt och säger att jag inte alls behöver det). Nu är jag iallafall utvilad och sitter inte och halvsover på jobbet. Anna lånade mig boken Små citroner gula av Kajsa Ingemarsson. Både hon och Kristina tipsade att den var jättebra. Lite skeptisk var jag nog, men ändå sugen på att ge den en chans. Och ser man på. För en gångs skull håller jag med alla kritiker som har rosat denna bok. Lättsam och rolig med vassa formuleringar. Den håller mig definitivt vaken och borta från kaffet under arbetstimmarna. På tal och jobb, igen, så känner jag mig så frukansvärt nöjd idag. Växelsamtalen rullar på mycket bra och jag känner att jag börjar bli riktigt duktig på det nu. Inte för att det är något vidare svårt, men nu tar det inte lika långt tid att klura ut vilka personer som har hand om vilka saker, eller vilka som finns med i växelsystemet och inte. Idag ringde en kvinna från ett företag i Polen och hon blev minst sagt förvånad när jag började prata polska med henne. Då kände jag att jag verkligen använde mina språkkunskaper och är därmed mer lämplig till jobbet som växeltelefonist. Inte för att engelska inte skulle ha fungerat, men ändå. Det är alltid kul att visa vad man går för. Tummen upp för tisdagen, med hopp om fler sådana dagar.

UPDATE
Nu föll tummen ner ett snäpp. En tjej på jobbet ringde igår och sjukanmälde sig. Jag trodde att det funkade här likadant som i skolan, att man måste ringa varje dag och meddela om man är sjuk, men tydligen inte. Efter att ha kopplat ett samtal till henne, ringe hon själv nägra minuter senare och nästan skällde ut mig för att jag hade kopplat en säljare till henne när hon låg hemma och sov. Men hur fasen ska jag veta vet som vill och kan ta emot jobbsamtal när personen är sjuk, eller vem som inte vill det? Nu är jag frustrerad och aningen irriterad. Den perfekta tisdagen fick sig ett slag på en sekund.