Uttråkad

Jag kan inte förstå det. Jag är sjuk igen. IGEN! Efter två veckor!! Har mitt imunförsvar tagit en lång semester och latar sig på någon strand i fjärran land, eller vad? Jag äter frukt, massa C-vitamin och bla bla bla. Börjar bli riktigt trött på det nu. Ska det behöva gå så långt att jag ska behöva gå runt i en ansiktsmask som självaste Michael Jackson? Skärpning kroppen. Skärpning.

I morse staplade jag och mamma iväg till Kista för att plocka ut biobiljetter till Guldkompassen på HM. Vad gör man inte för lite gratis bio?! På vägen hem möttes vi av en idiot till bussförare som rev sönder mammas bussbiljett för att han sa att den var ogiltig. Varför blev den i sånt fall stämplad på vägen dit?! Efter lite klagosamtal till SL hoppas jag han får sparken.

För övrigt är jag så otroligt uttråkad. Såg filmerna From Hell med Depp och sedan 300. Nu är det dock dags för lite arkitekturhistoria. Gissa om jag har lust? Just nu är jag har jag den där viljan att göra precis allt annat än AH, gå ut och springa i kylan och få tillbaka min kondition som för närvarande har nått botten, sy om gamla kläder och kanske för en gångs skull bli klar med min förklädesklänning, shoppa coola 2hand-prylar, julhandla upp hela kontot, hänga ut julgransbelysning i trädgården, för en gångs skull välja pjäs att se på Dramaten med polarna... ja listan kan göras lång. Gör jag då något åt detta?! Nej, jag sitter här och klagar med en liten hög näsdukar bredvid mig som sakta blir allt högre. Listan får jag bocka av nån annan gång, nu ska jag klagandes slå upp AH-boken. En arkitekt måste ju trots allt veta vem Donato Bramante och Filippo Brunneleschi var. Eller?

HEJ - 4,5 m ljus

I dagens DN finns artikeln om vår skola (Arkitekturskolan) och HEJ-projektet som är i full gång. Har ni inte redan läst artikeln kan jag kort säga att projektets syfte är att vi genom att göra ett projekt ska lära känna folk från de andra årskurserna och samtidigt göra lite reklam för skolan i Stockholm. Projektet går ut på att varje grupp (från början 40, nu snarare 20-30) får en 4,5 m (egentligen 4,2) lång planka som man ska göra en installation av på temat ljus. Min grupps grundidé var att göra ett slags vindspel som vi tänkte hänga i Gamla Stans tunnelbana. Saken var bara den att vi inte fick något tillstånd av SL. De kan slänga sig i väggen och tugga tegel. Trots detta fortsatte vi att arbeta tillsammans och bestämde oss istället för att göra något enkel, tja, en adventsljusstake, fast i giant size. Efter en liten tripp till ICA hade vi ljus så det räckte och när vi var i full fart att trycka ner de tjocka rackarna i hålen så kom såklart vår bittra vaktmästare och förbjöd oss att tända ljusen. Enligt honom fick vi inte ens ha själva ramen där i entrén, men ska man lyssna på honom så skulle allt vara förbjudet. Så resultatet är alltså en enorm ljusstake med ljus som inte får tändas. Lyckat? Det kan man undra...

image80 image81

Det ska vara tråkigt att vara sjuk

I veckan hade vi kritik/genomgång av våra kartor som vi gjort av platsen vid skolan, ner mot Karlavägen. Det gick någorlunda bra, men lilla jag satt där i salen och snörvlade och snöt mig stup i kvarten. Så nu har jag missat de tre workshopsdagarna med vår konstnär, då vi skulle få knåda lera och bli skitiga. Jag hade faktiskt hellre geggat med leran än legat hemma och varit sjuk. Jag vet inte hur många filmer jag sett de senaste dagarna, men en hel del är det nog allt. Och snart väntar två till. Det borde finnas roliga saker som man kan göra när man är sjuk, så att man iallafall mår lite bättre. Fast i och för sig kanske folk skulle vara sjuka oftare om det var roligt att vara sjuk. Nej, det var nog trots allt ingen bra idé. Det ska vara tråkigt att vara sjuk.

Är det någon mer än jag som har ångest inför arkitekthistoriatentan?! Det är ju sjukt mycket material som vi ska kunna! Helt otroligt. Det är nog bäst att jag lägger i ett kol. Hoppas det inte är alltför svårt att få G... Har redan glömt var Lejonporten finns, eller fanns eller vilket tempus man nu än ska använda (den är väl bevarad?). Pinsamt, läste det ju igår. Jisses, det kommer att bli några långa dagar fram till tentan i början av december...  

Nåja, Konke är iallafall hemma i helgen vilket var på tiden. Gåsen står i ugnen och grillas. Det är faktiskt jag som satte på ugnen. Betyder det då att det är jag som har lagat pippin? Eller är det personen som kryddade den och förberedde? Pjuh, jag tror jag fortfarande är sjuk...


Nöjdare kan nog ingen vara

Sovmorgon dag. Så härligt. När jag vaknade var listan oändligt lång med saker som jag skulle göra nu på morgonen; läsa arkitekturteknikboken av Cecil Balmond, läsa lite arkitekturhistoria, gå ut med hunden (shit måste fortfarande göra det!), åka till Läkarmissionen och förhoppningsvis köpa ett ton snygga 2hand-väskor, städa skrivbordet mm mm. Gissa om jag har gjort något av detta?! Nope. Istället för Läkarmissionen ska jag och Emma istället äntligen gå och hälsa på Pelle - vår mellanstadielärare som förmodligen är den bästa läraren jag någonsin haft. Sedan blir det skola. Och piano. Juste shit, jag måste öva mina stycken!

Igår möblerade vi iallafall om i ritsalen och tio personer från ett annat lärarlag flyttade in till oss. Jag trodde det skulle bli katastrof, men det blev faktiskt förvånansvärt bra. Och jag har så klart den bästa platsen i vårt lärarlag. Nöjdare kan nog ingen vara!

Framtiden är räddad

Några dagar sedan höll jag på att förlora hoppet. På väg till skolan såg jag en grupp dagisbarn som snällt promenerade på led nerför stadens gator. Men istället för att hålla varandra i handen höll de i en cirkelformad sak med två handtag!! Vad är det för nåt?! Är folk rädda att barnen ska utsättas för för mycket mänsklig kontakt eller?! I några dagar har jag nu trott att framtiden är förlorad, tills jag i väntan på bussen här i Järfälla i morse såg räddningen. En grupp dagisbarn (förmodligen från mitt gamla dagis) som faktiskt höll varandra i händerna! Kan ni tänka er! Framtiden är räddad, åtminstone i förorten.

Utöver det  är jag på ovanligt bra humör idag. Var kvar i skolan och ritade på en uppgift i perspektivritning som vi fick idag. Det var så härligt att sitta vid sitt nystädade ritbord i ritsalen, och bara rita och fundera till ljuset av bordslampan medan mörkret sedan länge hade intagit staden. Om ändå känslor och stämningar gick att beskriva i ord.

Förresten, läste i dagens Metro en liten artikel om att the Magic Numbers ska komma till Sverige igen, närmare bestämt i december. Jag tror de trivs här för det är tredje besöket på lite drygt ett år. Skitabra live!  

Ge mig lite regn

Den senaste tiden har tiden runnit iväg i full galopp. Känns knappt som att jag själv hänger med. I skolan har vi hela tiden arbetat med P1 och bygget av en helt ny typ av möbel, i mitt fall ett mobilt regnskydd. Deadlinen var idag klockan 16, och gissa vad jag gjorde vid den tidpunkten? Jo, stod nere i datasalen och försökte bli vän med den stora laserskrivaren som inte ville skriva ut min poster i A2. Det tog mig ca 40 minuter att få ut det där idiotiska pappret ut skrivaren. Så kan det gå. Jag kunde iallafall glädja mig åt att någon råkat sätta in pengar till utskrifter i skolan på mitt datakonto istället för sitt, ca 200-300 kr. Stackars liten som förlorade dessa pengar, but lucky me! Imorgon och på fredag är det presentationer av projekten som gäller. Nån som kommer provåka mitt regnskydd? Tror inte ens jag måste fråga.

Gud vad jag är shoppingsugen... Kom ljuva helgen kom.


Arkitekturresan till Köpenhamn

Igår fredag (egentligen idag) ca 1.00 på natten ankom vår buss till Centralen i Stockholm. Helt utmattad var man efter vår resa till Köpenhamn. Dock utmattad på ett positivt sätt. Vägen ner tog vi färjan mellan Helsingborg och Helsingør. Därifrån åkte vi Strandvejen till konstmuseet Louisiana där vi framför allt tittade på utställningen om konstruktören Cecil Balmond. Annars såg vi också Richard Avedons (L-M, jag såg fotot med mannen som är täckt av bin) fotoutställning där, samt kända modernistiska konstverk av bland andra Picasso, Yves Klein och Andy Warhol. Under resa tittade vi på en massa moderna nybyggda byggnader i Köpenhamn. Efter allt tittande känner man sig riktigt arkitekturskadad och det är ganska svårt att titta på en intressant byggnad utan att verkligen titta på alla detaljer. Men jag antar att det var lite det som var tanken med resan också. Förutom alla studiebesök så upplevde vi även nattlivet i Köpenhamn. Staden har så många fler mysiga barer än Stockholm. Andra kvällen hamnade vi även på en sliskig hiphop-klubb där en tjej muckade gräl med mig och typ alla danskar var så fulla att de knappt kunde stå på benen. Synd var det att vi inte riktigt hann titta på själva centrumet. Dock hann jag, Linda och Steffani ta oss till Strøget för en snabb promenad innan vi mötte upp resten av klassen för att gå på restaurang. Igår på hemvägen tog vi istället Öresundsbron till Malmö och hann även titta på Turning Torso och växthuset Bubblan. Resan blev verkligen lyckad och jag hoppas att det inte dröjer länge till nästa.


Från vänster till höger: På Louisiana, min lärare Pelle, modell av Cecil Balmond, Charlotte och Annie bredvid två statyer i Louisiana.

Modell av Cecil Balmond, Gemini Residence, Annie leker med schackpjäserna, Studentlägenhetsbyggnaden Tietgenkollegiet.

Kvarterhuset ritat av Dorte Mandrup, Annie och Johanna i Dorte Mandrups Sport och Kulturcenter, Jens i samma byggnad, vi vilar i Amager Strandpark.

Folk fikar i Ordrupgaars Museumutbyggnad ritad av Zaha Hadid, samma byggnad sett utifrån, Strøget, Steffani och Linda på Strøget.

Charlotte Jens och Martin i en bar, Martin, Pelle och Linda i samma bar, Linda försöker hålla ögonen öppna för kamerablixten, Franziska och Anders.

Erik, Joel och några andra åker S-Bahn, stolt Linda klarade att kassera åkbiljetterna, i Christiania, VM-husen. 

Kallbadhuset Kastrup Sjöbad av svenska White Arkitekter, Turning Torso av Santiago Calatrava, Bubblan.

Var tog höstlovet vägen?

Crash Coursen är avslutad för min del, eftersom att jag hade min presentation idag. Det gick ganska bra, men jag tycker ändå att lärarna pratar så mycket att de nog inte ens märker att de ofta motsäger sig själva. Röriga kommentarer som man själv måste balansera i huvudet för att få ut så mycket som möjligt av det. Nåja, det är iallafall skönt att den första kursen är avklarad. Nästa vecka börjar Projekt 1 (P1) och jag har ingen som helst aning vad det kommer innebära. Men spännande ska det nog allt bli! Pratade idag lite med Hanna som är i Frankrike. Just när man bestämmer att jag kanske ska hälsa på henne i Paris under höstlovet så märker jag att det inte finns något höstlov på mitt årsschema! Kan det vara sant att vi på Arkitekturskolan inte har något höstlov, eller är det ett mänskligt fel som ligger bakom? Vad ska man då se fram emot under hösten? Det är ju alltid den där längtan till den lediga veckan i oktober/november som gör att man orkar hålla lågan uppe under första hälften av höstterminen. Nej, det måste jag kolla upp imorgon. Annars får jag sätta mig på en stol och tjura tills det blir jullov. 


Några modeller från Crash Coursen. Från vänster: Kreditkortets inre logik, rörelse/struktur, ljus/taktilitet. 

"Hur ser folk på mig nu?"

Imorse, när jag väl stod på perrongen på Barkarby station och väntade på pendeltåget, träffade jag på Louise. Två sekunder senare poppar ett annat ansikte upp precis bredvid Louise, ett som jag till en början inte riktigt kunde placera. Efter några sekunder gick det upp för mig att det var Alexander från högstadiet som stod framför mig. En kille som jag inte sett sen vi gick ut nian! Han berättade att han hade gått på Walters gymnasium och att han nu pluggade juridik på Juridikum. Trots att han pratade så mycket om saker som han nu kände till och hade upplevt, så slog det mig att det var precis samma gamla Alex som stod framför mig nu. Han var precis likadan som han var i högstadiet, lite sådär halvt nervös och överdrivet välartikulerad och artig, och dessutom såg han precis likadan ut. Det fick mig att undra: "Hur ser folk på mig nu?" En människa ska ju utvecklas och i och med det förändras man ju. Frågan är ifall det syns på utsidan? Jag vill att det ska synas. Jag vill att folk ska se att man växer som människa, att man vågar genomgå förändringar, att man är en stark individ. Men syns det verkligen? Jag vet att jag känner hur jag har vuxit som person sedan tiden i högstadiet. Frågan är om andra gör det. För några månader sedan träffade jag min gamla vän Johanna som jag då inte hade träffat på säkert två år. Hon tyckte jag var precis likadan som två år tidigare. Under samma vecka träffade jag en annan gammal vän - Emma. Hon tyckte däremot att jag hade förändrats ganska mycket. Så nu vet jag varken in eller ut. Vad jag vet är att förändring är bra och spännande. Det är väl snart dags att klippa av håret... eller inte... eller? Nej... Var stark nu!

En avsvimmad under första hjälpen-kurs

Idag hade vi en teoretisk första hjälpen-kurs i skolan som vi måste gå för att få ta körkort till snickeriet. Under de tre timmarna som föreläsningen pågick satt vi snällt på stolarna och blev pumpade med en massa prat om blod och sår. Som grädden på moset fick vi även se några bilder på olika typer av brännskador, frätskador och en liten pojkes hand som blivit söndermalen i en köttkvarn. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att höra allt snack om sår och blod, men det gjorde jag allt. Dessvärre var det en kille som satt precis bakom mig som svimmade redan innan vi kom till de hemska bilderna. Jag trodde han fick ett epilepsianfall med tanke på att han både skakade lite och ögonen vred sig sådär konstigt i ögonhålorna. Men tydligen svimmade han bara. Riktigt otäckt var det. Och aningen onödigt med allt blodsnack och stötande bilder. 

För övrigt gick modellkritiken bra idag. Det tråkiga är att jag precis blivit förkyld och missade krokin idag. Jag hoppas bara att jag känner mig någorlunda bra imorgon så att jag inte missar klassåterträffen. Det är förkylningstabletter och te som gäller ikväll!  

Det går fort när man har roligt

De senaste veckorna har tiden rusat iväg i full galopp. Jag förstår inte hur allting kan gå så fort. Jag har knappt hunnit börja på Arkitekturskolan, men det har ändå nästan gått en månad sedan starten. Det är väl som man säger, att det går fort när man har roligt. I fredags var det arkitektpartaj på Kolingsborg, där jag för övrigt träffade på några gamla klasskompisar. Trevligt trevligt. Igår blev det en shoppingrunda och en kväll med L-M, Malin och Carro. Alltid lika trevligt. Idag har jag däremot suttit hemma hela dagen och byggt min modell. Det går faktiskt riktigt bra. Mycket bättre än vad jag trodde det skulle göra. Frågan är väl bara hur lång tid det kommer ta att bli klar imorgon.

Jag ser fram emot nästa vecka med bland annat en ny kroki-lektion på tisdag kväll och återträff med klassen från gymnasiet. Dessutom går det ju så många bra serier på tv nuförtiden. Spännande Heroes har dragit igång och på onsdag börjar även en ny säsong av Grey´s Anatomy. Undrar när Prison Break börjar igen? Känns som jag har längtat alltför länge.


En tur i lustiga huset och beundra broar på Söder

Ännu en onsdag. Onsdag betyder nytt begrepp nu under Crash Coursen, och därmed även nya studiebesök. Begreppen denna vecka är struktur/rörelse och hur kan man annars ta till sig dessa begrepp om inte under ett besök på Gröna Lund?! Så idag åkte vi till Grönan, som oturligt nog redan har hunnit stänga inför vinterhalvåret. Dock smet vi in i Skrattkammaren och även Lustiga huset. Efter all lek på Grönan tog vi Djurgårdsfärjan till Slussen och sedan fortsatte vi till Skanstull för att titta på broarna där. Jag trodde att det skulle vara otroligt svårt att uppfatta rörelse utan att verkligen se när något rör sig, men ändå så såg man så mycket rörelse i just broarna. Nu tycker ni säkert att jag är riktigt sådär arkitektflummig, men ni kan ju titta själva. Då ser ni nog att jag minsann har helt rätt.


Ja, jag lever

I onsdags fick vi ett nytt begrepp som vi ska gestalta i skolan, och detta beyder att vi ska bygga en ny modell. Till bygget har vi torsdag, fredag och måndag på oss. Gissa om det går bra?! Nej, det gör det inte. Begreppet är massa/tomrum, ett ganska lätt begrepp, men jag har ju såklart tagit på mig alltför mycket arbete och valt att jobba i plexiglas - ett material som är riktigt svårt att limma i. Igår satt jag hela eftermiddagen med att såga ut små plexi-bitar. Imorse vaknade jag av träningsverk i handleden.

Igår kväll var jag ute med min vän Emma som jag har känt sedan sexårs. Kvällen blev dock inte så lyckad, då en nästan 18-årig fjortis, som var med i vårt sällskap, hade lånat sin 23-åriga systers körkort och blev stoppad av vakten. Hon fick välja att lämna ifrån sig körkortet, eller så skulle de tillkalla polis. Pucko säger jag bara.

Konrad är hemma nu över helgen, och har letat efter en massa möbler till sin lilla studentlägenhet. Så idag bär det av med hela familjen till Eskilstuna för att inreda lite och fixa. Ska bli kul, men jag känner mig stressad över min modell. Jag måste hinna klart med den imorgon. Måste och ska. Hoppas jag. Jag är streeesssad.

Kritik

Igår kväll satt jag och stressade med att klottra ner en poster till vårt första begrepp-projekt som vi hade kritik på idag (vilket betyder att det skulle vara klart). Jag ritade postern precis som vår konstnär Anna tyckte jag skulle göra. Gissa om arkitekterna gillade det?! Givetvis inte. Wolverine-Pelle sa något finurligt om den som fick hela klassen att skratta (ironiskt nog även jag). Dock inte till min fördel. Nåja. Har aldrig varit bra på att ta kritik, men nu gäller det att jag verkligen bygger upp den där muren så att jag istället kan ta till mig tips för att utvecklas och bli bättre. En rolig sak är att ryktena om en Köpenhamnresa med en annan klass, som har cirkulerat på skolan, visade sig vara sanna. Om det blir av så åker vi till Köpenhamn tillsammans i slutet av september. Veerry niicee.

Att ha is i magen lönar sig

Har kännt mig otroligt seg hela helgen. Knappt gjort något vettigt trots att listan på saker att göra är lång. Igår åkte Hanna till Frankrike, och kommer inte tillbaka först om tio månader. Tänk vad skönt det vore att resa bort nånstans under en längre tid och komma tillbaka och vara sådär äckligt självständig och världsvan. Min tur kommer väl om några år när det blir aktuellt med utbyten i skolan.

Igår åkte mamma och jag till Kista för att kika lite i affärerna. Det kom som en total överaskning när vi såg att det var halva reapriset på stövlar och boots på Rizzo. Detta resulterade i ett varsitt par ankelboots i svart mocka förknappt 400 kr paret. Och idag åkte jag in till stan och haffade ett annat par för lite drygt 300. Sånt gillar jag. Det är just såna kap som lever upp till ordet fynd.



In Loving Memory - Alter Bridge

Starting with the Crash course

Igår fick vi äntligen träffa alla våra lärare. 35-åriga Pelle är med sin frisyr, breda polisonger och svarta korta skinnjackan en kopia av Wolverine i X-Men. Det var just honom jag träffade på under "Kåkstaden". Igår drog då den första riktiga kursen igång, den så kallade Crash coursen. Utifrån några olika begrepp ska vi bygga modeller. Även fast man ibland får lite idétorka känns det så fritt och roligt att göra. Det finns liksom inget rätt eller fel och det man gör hela dagarna är nästan bara att pyssla med modellerna. Me likey. Med anledning av starten av kursen var vi igår på Postens huvudkontor i Solna, ni vet den där nybyggda rymdskeppsliknande glasbyggnaden som skymtar bakom Tomteboda när man åker tåg till Karlberg. Interiören var verkligen allt annat än vad jag hade tänkt mig. Öppna ytor med smarta lösningar och ett coolt nätverk av svävande trappgångar. Grymt smart design. Snyggt och praktiskt.  

Vår kåk

Igår blev det äntligen dags att bygga vår kåkstaden ute på Stora Skuggan vid Universitetet. För vår grupp gick det relativt bra och vi fick upp huset innan sex. På kvällen tändes en lägereld som under hela kvällen och en bra bit in på natten blev centrum för umgänget. Det var en riktigt rolig och trevlig kväll som även bjöd på lite oväntade händelser. Jag stötte på min lärare i baren. Första mötet. Med sin tighta skinnjacka, polisonger, cigg i ena handen och en burk öl i den andra, krossade han in bild av en typisk lärare, dvs en sansad och lagom sofistikerad medelålders eller äldre person. Jag är bara så tacksam att jag inte såg hur han dansade på dansgolvet. Jag lider med de som inte lyckades undvika den synen. Nej, nu är jag hemsk. Han är säkert jätteduktig som lärare. På tal om lärare så börjar vår första riktiga skoldag imorgon. Introduktionen är slut och våra lärare ska introducera vår första kurs. Ska bli spännande att se hur upplägget av studierna är på högskolan. Än så länge är det ingen liten ettagluttare som vet!

image40
Vår kåk med det segelöverdragna taket.

Under den senaste tiden

Jag har varit en urusel bloggare under den senaste tiden, jag vet, men jag har haft fullt upp med allt vad slutet av ett sommarlov och en ny skolstart innebär. Sista veckan på sommarlovet spenderades i Warszawa med min familj (exklusive Konrad). Vi hade en ganska skön semester, dock rätt så enformig med tanke på att vi åker dit varje år. Ändå är det alltid spännande att åka till Warszawa och se vilka nya byggnader som har rests i staden. I år var det äntligen dags att besöka den nybyggda gallerian precis intill centralstationen - Zlote Tarasy (det polska namnet som betyder guldiga tarasser.) Taket var riktigt imponerande med böljande former av glas. Däremot var interiören en riktig flopp med blandade stilar utan någon röd tråd. Roligt var det att jag utanför denna galleria blev fotad av några street fashion-fotografer. Det tråkiga att jag inte kan hitta bilden på nätet...

Redan i söndags förra veckan var det KTH-mottagning i Stadshuset. Sedan på måndagen var det dags för den första skoldagen. Eller egentligen första dagen på introduktionen. Så hur är det då på KTH och Arkitekturskolan? Byggnaden ligger en liten bit nedanför KTH campus, på Östermalmsgatan 26. Skolan har nu tagit emot ca 120 nya elever där medelåldern är 23-24 år. Jag har hittat tre 88:or exklusive mig själv, samt kanske två 87:or. Så visst känner man sig som en liten pluttunge. Trots den stora åldersspridningen verkar de flesta komma bra överens, iallafall än så länge. Vi har redan haft en del föreläsningar och guidade stadsturer i bussar. I veckan fick vi även vårt första introduktionsprojekt. Det går ut på att man i sin lilla grupp på 5-6 personer får en liten tomt på 25 kvadratmeter. På denna lilla tomt ska man bygga ett litet hus av material som man hittar på stan. Huset ska vi bygga på måndag och även sova över där till tisdagen. Därmed gäller det att man verkligen har bra material som skyddar mot vind, väta och kyla. Det ska bli otroligt kul att se hur den lilla "Kåkstaden" kommer att se ut i verkligheten. Nu är i varje fall första veckan avklarad och jag väntar med spänning på vad nästa vecka har att erbjuda!

Ps. Jag har ett problem. Chris Cornell spelar i Globen imorn och jag har gått runt hela sommaren och verkligen varit inställd på att jag ska gå på konserten. Dock har jag inte köpt biljett än. Problemet är att det ju är imorn och imorn har vi ju Kåkstaden! När kan han tänkas komma till Sverige nästa gång?! Han skulle mer än gärna få komma ut till Stora Skuggan imorgon kväll och spela lite inför 120 arkitektstudenter. Då skulle jag bli lycklig.


Friday, friday lovely friday

För sista gången sitter jag här framför datorn på jobbet, vilket förmodligen betyder att jag framöver inte kommer blogga lika mycket och verkligen inte lika tidigt som det har blivit vissa dagar. Eftersom att det är min sista dag idag plus att en annan kille slutar här så skickade jag ut ett mail till alla att vi ska fika med tårta och tacka av de som slutar. Känns så fruktansvärt dumt att skicka ut ett sånt mail när det gäller en själv. På något sätt låter det som om jag tvingar alla att säga hejdå till mig, typ som att tigga sympati eller något liknande. Förhoppningsvis är det bara jag som överanalyserar allt jag gör i efterhand.

Redan ikväll flyger mamma och jag till Polen. Det ska bli så skönt att få vara borta i en vecka. Hoppas bara att vädret är fint i Warszawa, men ändå lagom svalt! Förra året var det stekhett vilket gjorde det otroligt jobbigt att vara i stan. Så vi får hålla tummarna!

I den becksvarta tunneln

Cosi van TutteTeatern/operan igår var ingenting av vad jag hade tänkt mig. Det visade sig att skådespelarna var mimare (eller vad det nu än heter) och det tog ett tag innan jag insåg att det inte var de som sjöng. Vadå, en person kan väl hoppa runt och dansa samtidigt som de sjunger opera så högt att det hörs ut över hela läktaren?! Jaja, i min lilla värld finns det såna människor iallafall. Trots att man inte förstod 4/5 av vad teatern handlade om lyckades Carro, hennes syster Kristin och jag hålla oss kvar ända till slutet. Små rolig var den ändå och så bjöd den på en smärre chock när en av de manliga skådespelarna kom ut på sen helt naken. Ja, så kan det gå.

På hemvägen visade det sig att det var strömavbrott i hela Skälby/Barkarby och det var lite småroligt när folk skulle gå ner i tunneln från pendeln. Folk gick in i varandra och trampades på tårna. En del var smarta nog att använda det svaga ljuset från mobilerna som ficklampor. Det var som att gå mot ljuset som man säger att man gör när man dör, fast tvärtom, som att gå mot mörkret, helvetet. Tur att jag iallafall hittade ut. Det var gårdagens äventyr.

Bild tagen från
Stockholms stadsteater.



Tidigare inlägg Nyare inlägg