Starting with the Crash course
Vår kåk
Vår kåk med det segelöverdragna taket.
Under den senaste tiden
Jag har varit en urusel bloggare under den senaste tiden, jag vet, men jag har haft fullt upp med allt vad slutet av ett sommarlov och en ny skolstart innebär. Sista veckan på sommarlovet spenderades i Warszawa med min familj (exklusive Konrad). Vi hade en ganska skön semester, dock rätt så enformig med tanke på att vi åker dit varje år. Ändå är det alltid spännande att åka till Warszawa och se vilka nya byggnader som har rests i staden. I år var det äntligen dags att besöka den nybyggda gallerian precis intill centralstationen - Zlote Tarasy (det polska namnet som betyder guldiga tarasser.) Taket var riktigt imponerande med böljande former av glas. Däremot var interiören en riktig flopp med blandade stilar utan någon röd tråd. Roligt var det att jag utanför denna galleria blev fotad av några street fashion-fotografer. Det tråkiga att jag inte kan hitta bilden på nätet...
Redan i söndags förra veckan var det KTH-mottagning i Stadshuset. Sedan på måndagen var det dags för den första skoldagen. Eller egentligen första dagen på introduktionen. Så hur är det då på KTH och Arkitekturskolan? Byggnaden ligger en liten bit nedanför KTH campus, på Östermalmsgatan 26. Skolan har nu tagit emot ca 120 nya elever där medelåldern är 23-24 år. Jag har hittat tre 88:or exklusive mig själv, samt kanske två 87:or. Så visst känner man sig som en liten pluttunge. Trots den stora åldersspridningen verkar de flesta komma bra överens, iallafall än så länge. Vi har redan haft en del föreläsningar och guidade stadsturer i bussar. I veckan fick vi även vårt första introduktionsprojekt. Det går ut på att man i sin lilla grupp på 5-6 personer får en liten tomt på 25 kvadratmeter. På denna lilla tomt ska man bygga ett litet hus av material som man hittar på stan. Huset ska vi bygga på måndag och även sova över där till tisdagen. Därmed gäller det att man verkligen har bra material som skyddar mot vind, väta och kyla. Det ska bli otroligt kul att se hur den lilla "Kåkstaden" kommer att se ut i verkligheten. Nu är i varje fall första veckan avklarad och jag väntar med spänning på vad nästa vecka har att erbjuda!
Ps. Jag har ett problem. Chris Cornell spelar i Globen imorn och jag har gått runt hela sommaren och verkligen varit inställd på att jag ska gå på konserten. Dock har jag inte köpt biljett än. Problemet är att det ju är imorn och imorn har vi ju Kåkstaden! När kan han tänkas komma till Sverige nästa gång?! Han skulle mer än gärna få komma ut till Stora Skuggan imorgon kväll och spela lite inför 120 arkitektstudenter. Då skulle jag bli lycklig.
Friday, friday lovely friday
Redan ikväll flyger mamma och jag till Polen. Det ska bli så skönt att få vara borta i en vecka. Hoppas bara att vädret är fint i Warszawa, men ändå lagom svalt! Förra året var det stekhett vilket gjorde det otroligt jobbigt att vara i stan. Så vi får hålla tummarna!
I den becksvarta tunneln
Teatern/operan igår var ingenting av vad jag hade tänkt mig. Det visade sig att skådespelarna var mimare (eller vad det nu än heter) och det tog ett tag innan jag insåg att det inte var de som sjöng. Vadå, en person kan väl hoppa runt och dansa samtidigt som de sjunger opera så högt att det hörs ut över hela läktaren?! Jaja, i min lilla värld finns det såna människor iallafall. Trots att man inte förstod 4/5 av vad teatern handlade om lyckades Carro, hennes syster Kristin och jag hålla oss kvar ända till slutet. Små rolig var den ändå och så bjöd den på en smärre chock när en av de manliga skådespelarna kom ut på sen helt naken. Ja, så kan det gå. På hemvägen visade det sig att det var strömavbrott i hela Skälby/Barkarby och det var lite småroligt när folk skulle gå ner i tunneln från pendeln. Folk gick in i varandra och trampades på tårna. En del var smarta nog att använda det svaga ljuset från mobilerna som ficklampor. Det var som att gå mot ljuset som man säger att man gör när man dör, fast tvärtom, som att gå mot mörkret, helvetet. Tur att jag iallafall hittade ut. Det var gårdagens äventyr.
Bild tagen från Stockholms stadsteater.
Gudarnas onsdag
Senare på kvällen ska jag och Carro gå på Parkteatern Così Fan Tutte i Vitabergsparken. Det ska bli riktigt trevligt, om bara regnet och åskan kan hålla sig under kvällen. Det verkar som om gudarna där uppe bråkar och gråter väldigt mycket den senaste tiden... (Nej, jag är inte religiös.)
Jag har fått en ny favoritlåt. Så himla skön text.
Man Must Dance - Johnossi
Tummen upp för tisdagen
UPDATE
Nu föll tummen ner ett snäpp. En tjej på jobbet ringde igår och sjukanmälde sig. Jag trodde att det funkade här likadant som i skolan, att man måste ringa varje dag och meddela om man är sjuk, men tydligen inte. Efter att ha kopplat ett samtal till henne, ringe hon själv nägra minuter senare och nästan skällde ut mig för att jag hade kopplat en säljare till henne när hon låg hemma och sov. Men hur fasen ska jag veta vet som vill och kan ta emot jobbsamtal när personen är sjuk, eller vem som inte vill det? Nu är jag frustrerad och aningen irriterad. Den perfekta tisdagen fick sig ett slag på en sekund.
The helg is över
En rolig sak är att caféet Street i Hornstull (tror jag) som Fredrik tipsade om för några veckor sedan, faktiskt ägs av min kompis kompis föräldrar. Världen är allt liten.
Kommunikation tack.
Sitter fortfarande här på jobbet, djupt nersjunken i Harry Potter och Fenixorden. Det händer verkligen inte mycket här och mellan de få människorösterna hör man ett evigt brus från alla elektronikapparater. Det känns som om man liksom hamnar i någon slags hypnos av bruset som bara tjatar och tjatar på att man ska falla i sömn. Men nej, när man närmare 14.30-tiden precis börjar nicka till vet man att det är dags att ta sig en kopp kaffe, för att åtminstone piggna till lite så att man kanske, eller förhoppningsvis håller ögonen öppna till halv fem då det blir dags att lämna kontorsstolen och fara hem. Och jag som vanligtvis inte dricker kaffe. Jag måste undvika det, det är inte bra för kroppen. Idag (och även igår) fick jag några skumma samtal till växeln. En tjej från Kina som knappt kunde engelska ringde till växeln och ville prata med en kvinna som jobbar här, men som för tillfället är på semester. Idag tog det mig ca fem minuter att förklara att hon kommer tillbaka från semestern om två veckor, "yes TWO weeks, summer VACATION". När jag lyckats övertala henne om att jag skulle koppla henne vidare till en annan kvinna som kanske kunde hjälpa henne med den orderbekräftelse hon ville ha, sa hon bara "OK, bye bye" och la på. Jag förstår inte hur man kan låta en person som knappt kan engelska ringa för att försöka fixa nåt när man vet att det kommer bli komplikationer i kommunikationen. Då blev jag irriterad. Det påverkar ju trots allt företagets rykte om man inte kan åtgärda kundens önskan i tid. Nej, sånt gillar vi inte. Pjuh.